Kyrönimi2.gif (27183 bytes)
ETUSIVU  HÄMEENKANGAS  POHJANKANGAS   KESÄTIE  TALVITIE   KIEVARIT  HISTORIAA  MATKAILU  LINKKEJÄ

 

Ns. toinen ristiretki eli kirkon vakiintuminen hämäläisalueella ja Kyrö keskiaikaisissa asiakirjoissa, poimintoja valtionarkiston tietokannasta

Diplomatarium Fennicum haku


82

Påve Gregorius IX till ärkebiskopen av Uppsala och hans lydbiskopar med anmodan att uppmana invånarna i Sverige och på angränsande öar att göra ett korståg mot de avfälliga tavasterna.

Sv. Dipl. I n:o 298. Sv. Trakt. I n:o 86.

Lateranen 9 december 1237.

Gregorius episcopus, seruus seruorum Dej, venerabilibus fratribus Vpsalensi archiepiscopo et suffraganeis eius salutem et apostolicam benedictionem. Plantauit vineam dextera Domini eamque sanguine filii sui voluit irrigari, vt ex fluente de Christi latere riuulo fecundata vinum produceret, cuius refectus dulcedine plantator altissimus exultaret. Sed, prodolor, ecce ab apro de silua exterminium patitur, ecce singularis ferus eandem suis pastibus demolitur. Nam, sicut transmisse ad nos vestre littere continebant, illorum qui Tauesti dicuntur nacio, que olim multo labore ac studio uestro et predecessorum uestrorum ad fidem catholicam conuersa extitit, nunc procurantibus inimicis crucis prope positis ad antiqui erroris reuersa perfidiam cum quibusdam barbaris nouellam ecclesie Dej plantacionem de Tauestia funditus dyabolo coadiuuante subuertunt, paruulos, quibus in baptismo Christi lumen illuxit, violenter de hac luce subtractos interimunt, quosdam adultos, subtractis ab eis primo visceribus, demonibus immolant, et alios vsque ad amissionem spiritus arbores circuire compellunt, sacerdotes vero quosdam exoculant et, quibusdam eorum manibus et ceteris membris crudeliter mutilatis, reliquos in combustionem et cibum ignis paleis inuolutos exponunt, sicque ipsorum paganorum seuiciis regnum Sweorum opprimitur, quod de facili extremam fidej desolacionem incurret, nisi sibi Dej et apostolice sedis auxilio succurratur. Verum cum tanto libencius contra huiusmodi apostatas et barbaros inpugnandos sit a viris Deum timentibus assurgendum, quanto maioribus ecclesiam Dej dampnis affligere cupiunt, qui fidem catholicam tam detestabilj crudelitate confundunt, fraternitati uestre per apostolica scripta mandamus, quatinus viros catholicos in regno predicto et vicinis insulis positos, vt contra eosdem apostatas et barbaros crucis signaculum assumentes ipsis (!) viriliter et potenter expugnent, preceptis salutaribus inducatis. Nos enim attendentes, quod Deo tanto gracior est defensio fidej, quanto ceteris virtutibus anime fides debet preciosior reputari, de omnipotentis Dej misericordia et beatorum Petri et Pauli apostolorum eius auctoritate confisi, illam ob id assumentibus signum crucis concedimus veniam peccatorum et ipsos ea volumus immunitate gaudere, quam habituri essent, si in terram sanctam personaliter se transferrent. Datum Laterani quinto idus decembris pontificatus nostri anno vndecimo.


97

Birger Jarl gör härtåg mot tavasterna.

Sv. Medelt. Rimkr. I, sid. 4–6; b) Script. Rer. Svec. II 1, sid. 52.

a) Tha bödh konung Erik ouer alt sith rike, bade riddare ok riddare like, swa ok bönder oc tiänistomen, swa som herra plägha oc än at sighia synom mannom til, taghar han eth örlogh driwa wil; swa bödh han them til hedith land ok satte thet sinom maghe i hand, at han skulle wara thera forman, for thy at han trodde bezst a han. Hans magher took ther gerna widher; han ville ok gerna vitha hans heder, ok redde sik tha wapn ok tyghe, raska, häladha ok oblyghe, hielma, plator ok panzere wordo tha gäwe ok giordos flere. Huar redde sik tha i sin stadh ok giordo gerna huat konungen badh, ok skuto wt snekkior ok löpande skutör; marger stor peninga knwter ward tha löster ok giffuen them, ther tha skuldo skilias vid thera heem ok wisto ey nar the komo ather; vridne hender ok starker grater vard tha aff mange frwo sedher. Tho gladdos the, at Gudz hedher skulle meras aff then färdh. Mangt eth gamalt fädernis swerd wart tha nidher aff naglom kränkt, som ther haffde manga dagha hengt. Them wart tha venlika fölgt til strand, helsados wel ok tokos i hand; marghin röder mwn ward tha kust, som aldrig kystes sydhan aff hiertans lust, ty at the saghos summi aldrig meer; aff tholkom skylnad tolkit skeer. Them bleste bör, the segldo thädhan; the hedno reddo sik ok, mädhan the wisto wel at the skullo koma a thera skadha ok engen froma. The crisno lagdo ther til hampna, marge otalike gylte stampna matto hedne men ther see, ther mera matto sörgia än lee. The toko thera baner oc gingo a land; them crisno gik ther wäl j hand. Thera skiölla loto the ther skina ouer alt thet land ok hielma sina. The willo thera swerd gerna fresta vpa the hedna Taffwesta, som iak wenter at the giordo, gul ok sölff ok starke hiorde. The Taffwesta tha vndan runno; the hedno tappado, the crisne wuno. Hwa them wille til handen gaa ok cristin warda ok doop wntfa, honom lotho the gotz ok liiff ok friid at liffua alt vtan kiiff. Huilkin hedin ey ville swa, honom lotho the dödin ouergaa. The crisne bygdo ther eth feste ok satto ther i vine ok neste. Thet hws heyter Taffwesta borg; the hedno haffua ther än fore sorg. The satto thet land met crisna men, som iak väntar at thet star oc än. Thet sama land thet vart alt cristith; jag tror at rytza konungen mistit. b) Rex Ericus, pace sibi concessa et regni dominio inconcusso, ad convertendas gentes incredulas regno suo vicinas et nocivas animum dedit. Erant autem Tavestes increduli et christiani nominis persecutores sævissimi. Ad hos domandos et debellandos aut, quod potius eligendum erat, ad Christum convertendos, rex Ericus expeditionem dirigit universi roboris regni sui. Huic autem exercitui multitudinis immensæ generum suum Birgerum de Bielbo ductorem præfecit et curam commisit totius negotii excercitus dirigendi. Parantur igitur extemplo naves et expensæ et armorum nimius apparatus, et quos tetigit ordo navigandi, accincti ad prælium naves intrant. Nec partem latebat adversam, quod adversus eam tot arma sumerentur, unde et sibi necessaria providet munimenta. Afflante igitur vento prospero brevi temporis spatio mari transito Sueorum navalis exercitus portui applicuit Tauestorum. Jam autem, quid acturi essent, dudum deliberato, relictis navibus, vexillis erectis, omnis multitudo armata terras ingreditur, ferocibus animis hostium castra irrumpens, fugitque pavore deterrita hostium turma, sequitur a tergo victrix Sueorum audacia et opulentam prædam fugientium apprehendit. Datur nihilominus optio fugientibus, ut qui vellent fierent christiani, vita et bonis salvis sibi remanentibus; alioquin tam vita quam bonis exciderent. Multis igitur christianis effectis, validissimis muris fortalitium exstruitur et Tavestaborgh appellatur et munitione necessaria roboratur, custodibus deputatis. Quibus gestis, et terra Tavestiæ christianitati asscripta, moritur rex Ericus anno Domini MCCL ipso die purificationis … Percepta in Tavestia morte regis Erici, cum iam omnia essent ad laudem Dei et Sueorum voluntatem feliciter expedita, dux Birgerus et universus cxcercitus sibi commissus in patriam cum gloriosa victoria remearunt.


242

Kung Birger till hövitsmannen i Finland Nils Andersson att utan något hinder låta några jordägare fortfarande till odling begagna skogsmarker i Tavastland.

Efter ett avtryck av Porthan i Sylloge Monum., sid. 53, enligt avskrift från Celsius'ska samlingen i Uppsala universitetsbibliotek. Ett sämre avtryck ingår i Sv. Dipl. II n:o 1318. Tviflet huruvida urkundens datering bör tolkas såsom 30 maj 1300 eller 1 juni 1303 häves av omständigheten att, enligt urkundens vittnesbörd, konungens broder Valdemar vid tiden för urkundens utfärdande var hertig (af Finland), vilket han blev i slutet av året 1302.

Stockholm 1 juni 1303.

Birgerus, Dei gracia Svecorum Gothorumque rex, discreto viro domino Nicolao Andersson, præfecto Finlandiæ, salutem in Domino sempiternam. Accedentes ad nos præsentium exhibitores, Michael de Lappafärd, Andar de Sastamall et Tobbe de Tinka (= Tiuka), nobis sua proposicione de silvis in Tavastia querulosa monstrarunt, quod super quorundam prædiorum cultura, de quibus silvis in Tavastia, quæ ex speciali requisicione et licentia domini Haraldi, quondam ibidem advocati nostri, hactenus excoluerunt, nunc, ut asserunt, molestantur et inpetuntur nimis injuste. Quare cum fratri carissimo duci Waldemaro magis proficuum esse dinoscitur, quod terra sua per homines discretos ydoneos excolatur et inhabitetur, quam deserta relinquatur, volumus et mandamus, quatenus super præmissis homines prædictos a modo nullatenus molestare velitis, sed pocius ipsos terram per eos cultam pacifice et quiete de cætero sicut hactenus habere permittatis, dummodo non obstiterit aliud, quam adhuc intelligere potuimus de prædiis supradictis. Datum anno Domini MCCCIII. kal. junii.


1543

Ett antal personer intygar den 10 juli 1418 att ingen verklig trolovning ägt rum mellan en Henrik Henriksson och Helga från Höytylä (uti Ikalis).

Anteckning på insidan av bakpärmen till ett Tavastkyro kyrka fordom tillhörigt, nu i Finlands riksarkiv förvarat missale.

Anno Dominj 1418, dominica vij post trinitatem affirmauerunt Laurencius Maleynen, Johannes Petri ibidem, Olaus Henrici Kiala cum tota annexa, quod inter Henricum Henrici et Helga de Höutölä non fuit aliqua vera desponsacio facta siue celebrata etc.


1739

1423 utges ett lagmansdombrev angående rågränsen mellan Mustasaari och Lillkyro.

Österbottens södra domsagas dombok för 1696, sid. 198.


2279

Allmogen av Birkala, Kangasala, Lembois, Kyrö samt övre och nedre Sastmola socknar betygar sin ånger över att den jämte dravelsdåren David satt sig upp mot rikets styrelse, och ställer tolv män från varje av nämnda socknar som borgen för sin framtida undergivenhet. Dat. fredagen efter helga tre kungars dag.

Avskrift i Skoklosters Codex Aboens. Svartboken n:o 476.

Kuokkala i Lempälä 9 januari 1439.


2544

Laurens Fres, kyrkopräst i Kemi, skänker åt Nådendals kloster allt sitt fasta gods i Leinäkoski i Kyrobominne (Storkyro) socken och fullmäktigar vederbörande häradshövding att lagfara med gåvan.

Ingår i en av rådet i Nådendal ävensom av väpnaren Jeppe Pedersson år 1505 på pergament avfattad vidimation, som finns i svenska riksarkivet och är tryckt i Arwidssons Handlingar V n:o 122.

Åbo 9 september 1443.

Jach Lafrintz Fres, kirkioprestir j Kym, gör witterligit allom them thetta breff höra æller see, thet jak met wylia oc samtyckio alla myna næsta frænda oc ærffwingya i mins liffs welmakt met fullom skælom ok beradne mode, nærwarande werdoghom ffader oc herra biscop Magnus i Abo oc androm godom flerom mannom, haffwer wnth, giffwit och wplatit oc met thesso myne breffue wnnir oc giffwer oc nw ginstan vplatir Gudi til hedirs, ware frw oc sancte Birgitte clostre i Nadendall före myna siæll oc myna forældra oc före allars thera siæla, jag æger got fore göra, alt mith fasta godz jak æger i Læmekoskyby, som kallas Friisilæ, liggiandis i Kyrwbominne sokn, huilkith mith rættha fæderne ær, som dandemannom witterligit ær, met allom thes tillaghom i wato oc thörro, som ær akir och æng, hws och jordh, skogom oc skogxlutom, fiskewatnom oc holmom, fæmarkom oc fægangom, tomptom oc tompta stadom, qwærnom oc qwærnastadom oc qwærnaströmom oc met allom androm tillaghom ok wtwægom nærby oc fyærran, jngo vndan tagno, som ther aff allir tilligat haffwer oc æn til ligger æller rætteliga tilligia bör, hwad nampne thet hælzst næmpnas kan, til æwerdeliga ægo nytia oc brwka före sith rætth egit æpter sin egin wylia ohyndrat oc oqwalt före mik oc minom ærffwingiom oc före allom androm. Thy affhender jak, for:de Lafrintz, mik oc mynom arffwom thetta forscriffna godz i Læmækoski oc tilegnar thet systrom oc brödrom i fornempda Nadendals clostre til æwerdeliga ægo som för ær sakt. Och giffwer jak hæridzhöffdingiom, i hwilkis hærede forscriffna godz ligger, fulla makt met thesso breffwe thet sama godz met allom thes tillaghom systrom oc brödrom i Nadendals closter fast fart sköta oc stadugt tildöma met fastom och allom skælom æpter ty landz lagh, wtwiisa. Til thes mere wisso oc större forwarning tha bider jak, for:de Lafrintz Fres prestir, wærdogan ffader biskop Magnus i Abo om sith incigle, och ther til hederliga men oc welborna mesther Olaf, doomprost i Abo, herra Henric Clauosson, riddare, oc Olaff Swerdh, hæridzhöffdinga i Norrabotn, at the hengia thera insigle met myno til witnisbyrdh vnder thetta breff, huilkit som giffwit ær j Abo arom æpthir Gudz byrd mcdxliij, manadagen næst war frw dagh natituitatis.


2781

Erik Axelsson utger 1448 ett dombrev som innehöll att rågången mellan de Jämsä- och Satakuntabor skall vara Kusijarventaiwall, Hallinbencki, Ruskoinensuo, Kortenkivisalmi och Hapamäki.

Ikalis dombok 1757, Orivesi ting 23/9, där året är misskrivet som 1548.


2820

Erik Axelsson fastställer 1449 rågången mellan Jämsäborna av Sääksmäki härad på ena sidan och de Kohrevesi och Keurubor av Övre Satakunta på andra sidan att vara Nytkomentaipalen wastamäki, Ruhiwuori, Kifwiristi och Kusiwuori.

Ikalis dombok, tinget med Orivesi 23/9 1757.


3090

Arvid Klasson (Djäken) testamenterar till Helga tre kungars altare i Åbo domkyrka ett sitt gods uti Sorkkis by i Eura socken. Dat. dominica Lætare. Kyro 4 mars 1459.

Avskrift i Registr. eccles. Aboens. Svartboken n:o 588.


3091

Arvid Klasson (Djäken) testamenterar till Helga lekamensaltaret i Åbo domkyrka sitt gods Perkiö i Vemo socken med villkor att Anders Balk skall, om han så vill, få tillösa sig detsamma. Dat. dominica Lætare. Kyro 4 mars 1459.

Avskrift i Registr. eccles. Aboens. Svartboken n:o 589.


3092

Arvid Klasson (Djäken) testamenterar till Nådendals kloster godset Irois näs i Lemo socken. Kyro 4 mars 1459.

In nomine patris et filii et spiritus sancti amen. Gör jak Arwidh Clawsson mit testament aff öfftæ betenktæ ok welberadhnæ modhæ, æn tho ath jak ær krankir til myn likam, togh ær jak helbrydhæ til myn skel ok synnæ. Fförsthom giffuir jak Gudj, juncfrw Maria, sancta Anna ok alt himmerikis herskap met lijff ok myna siel; giffuir jak til Nadhendalz kloster eth godz, som heter Yros næs j Lemo soken til en ewerdeligæ ægæ aff mith rettæ ærffuæ godz före mynæ före ælderæ siel, mynæ kære husfrw Jngebergh, her Arnth Bentksonz dotter, ok fore alle crisnæ sielæ j swo matho, ath the skullo bidiæ fore oss allom förenemdon til ewerdeligæn tidhæ. Til ytermere wissæ ok forwaringha bedher jak wördeligæn fader meth Gudz naadh biscop Olaff i Abo, mester Cordh, domprobisth j Abo, Bentk Lydekesson, mester Peter Benedicti, Hartwik Jopsson, Peter Karpalayn, Hans Lindener ath hengiæ theris jnges[egel] met myna fore thetta breff. Datum Kyrw anno Dominj mcdlix:o, dominica Letare, jn testimonium.

Original på pergament, med åtta välbehållna signet (FMS n:o 19, 198, 34, 171, 71, 188, 162 och 199, svenska riksarkivet. Arwidssons Handlingar IV n:o 42.


3736

1477 utges ett dombrev angående en socknerå emellan Mustasaari socken och Storkyro, som begynner vid Laihela ån i åkern emellan Pärälä och Rutila byar, benämd Kirkonoia, som sträcker sig över landsvägen emellan Kyro och Laihela vid Martoila backe till Märikart vid Kyro ån, vilket streck går snett över landet emellan Laihela och Kyro åar."

Österbottens södra domsagas dombok för 1685, fol. 253.


3886

Peder Japsson och Thomas Andersson av Pöyäkoste by i Kyrw (Kyro ?) socken erkänner inför Stockholms råd 1481, den 8 oktober (feria 2:a prox. post fest. s:te Birgitte), sig ha uppburit av Henrik grovsmed allt dem tillfallet arv i löst och fast efter dennes framlidna hustru, Likka, och frisäger bemälda Henrik och hans arvingar för allt tilltal beträffande sagda arv.

Stockholms tänkebok, sid. 315.


3936

Olaff Olsson i Köro (Kyro) av Taweste land (Tavastland) och Jenis Henriksson av Barkala, som äger den förres syster Birgitta, fullmäktiga 1482, den 14 oktober (feria 2:a prox. ante festum vndecim milia virg.), inför Stockholms råd Heming Olsson att uppbära deras arv efter Niels Olsson, som dött i Enköping och bott på Garppaberghet.

Stockholms tänkebok, sid. 380.


3997

Jenis Karlsson i Sastmola socken samt Joan Person och Sigfridh Nielsson i Kyri (Kyro) socken i Tavastland, nästa arvingar efter framlidna hustru Birgitta, Symon bagares hustru, erkänner inför Stockholms råd 1484, den 3 juli (sabbato visitacionis), att de blivit väl förnöjda beträffande arvet efter bemälda hustru, varför de frisäger Symon från allt tilltal beträffande bemälda arv.

Stockholms tänkebok, II, sid. 55.


4166

Häradshövding Gustav Slatte utger 1488, den 6 februari (onsdagen efter kyndersmässa), ett dombrev, att Jäppe Olavsson i Hiirenpelto (i Lillkyro socken) jämte skiftesbröder gjort med Jäppe i Aniksor (i Mustasaari socken) och dennes skiftesbröder en vänlig sämja, såsom deras förfäder skall ha gjort, på grund varav den senare parten skulle behålla Hankmo med fiskevattnet, som därunder lyder, men den förstnämnde Maxmo, så att djupet skulle dem åtskilja.

Domen, förnyad av lagman Jöns Knutsson 1539, uppvistes vid Mustasaari ting 1761, enligt domstolsprotokoll i Österhankmo bykista. Meddelat av folkskolläraren K. V. Åkerblom.


4272

Riksföreståndaren Sten Sture erkänner sig ha uppburit av hustru Margareta, Stockholmsborgaren Hemming Olssons efterleverska, 700 mark penningar, i arv tillfallna Hemmings bröder Oleff och Hinrik Öyän i Kyrö socken och andra i Finland bosatta arvingar, vilket arv utställaren genom Erik Ragvaldsson härförinnan köpt av nämnda arvingar. Detta erkännande företer Erik Ragvaldsson Stockholms råd.

Stockholms stads jordebok 1474–1498 n:o 1107. Sten Stures brev finns infört också i stadens tänkebok 1489–91, sid. 110.

Stockholm 4 december 1489.

Anno Domini millesimo quadringentesimo octuagesimo nono kom hustru Margareta vp i radzstuen medh velbördigh man Erick Rawalsson, huilken som fulmechtogher war vppa war herre och höffuitzmans vegne her Sten Stures medh hans breff at til thale forscrifne hustru Margit vppa eth arff, som fallet är epter hennis dandeman Hemmingh Olsson, Gud hans siel nade, huilkit arff forscrifne war höffuitzman køpth hade aff hans efftebliffuende bröder Oleff Øyän och Hinrik Øyän, bolfaste men i Kyrw sochn, huilket arff hon Erick Ragualsson pa war höffuitzmans wegna fornögth hade, som thenne efftescreffne quittancia vtluder ordh fran ordh, primo:

Jak Sten Sture i Gripsholm, ridder, Sweriges rikes forstander, gør alle vitterligt medh thette mit apit breff, thet jach haffuer redelige annamet och vpborit aff hederlige quinne hustru Margareta, Hemmingk Olssons epteleua hustru, borger i Stocholm, Gudh hans siel nade, vij(c) marcker Stockholmske rede peninge i gode bethaling fore eth arff, som fiöl epter fornempde Hemming Olsson vppa bade hans brödra deela, som äre Oleff Øyän och Hinrik Øyän, bolfaste män i Kyre sochn i Findlandh, huilke som vare vppa Stocholms radzstue ok affhende thøm bade och alle andre fornempde Hemmingh Olssons arffuinga ther kunne eller vele her effter vppa thala, besynnerlige then deel, som thöm och flere arffua i Findlandh boo ok äre, i löst och i fast, hwar thet helst finnes her i riket; ok bekende the sich ther fore haffua vpborit redeliga vppa myna wegna aff velbördich man Erick Rawalsson vj(c) (= vij(c)?) marcker suenske til gode nögie ok bethalingh, swa at thöm fulwel ath nögde, ock effter tet fornempda hustrw Margareta, fornempde Hemmingh Olssons effteleffue, haffuer mik nw fornögdt the vij(c) marcker, som vppa theris deel fiöl i löst och i fast, som war sämia war etc., tha giffuer jach henne och alla hennes arffua och efftekomande medh thette mith apne breff aldelis quitt, frie, lyduch och löse fore alt ytermera tiltal, kraff eller namaningh om forscrifne vij(c) marcker aff mick, myna arffua och efftekomara nagan tijdh effter thenne dach; ok bedher jach borgamestara och radit i Stocholm ath the wilie tette forscrifne køp scriffue latha vti theris stadtz tenckiebock thil vittnisbørdh ath swa ther om sich forlupit är, om nagan her epter ytermera ther pa thalir. Tet (= Til) tess ytermera wisse och betre forwaringh lather jak witterlige hengie mith incigle nedan fore tetta breff, som scriffuit är pa Stockholm aar epter Gudz bordh mcdlxxxix, sancta Barbara dach.


4280

Erik Jopsson, kyrkoherde i Kyrobominne, säljer för 300 mark, som han kvitterar, åt Åbokaniken Magnus Laurentii godset Melkola i Janakkala socken jämte två kvarnar i Tervakoski med rätt för säljarens bror och släktingar att inom ett år börda detta gods. Dat. måndagen näst efter kyndelsmessa.

Avskrift i Registr. eccles. Aboens. Svartboken n:o 689.

Åbo 8 februari 1490.


5582

Kristin Laurensdotter, hustru åt Jop Jonsson, ger med dennes samtycke åt Nådendals kloster ett sitt arvegods i Lahti by i Kyro (nu i Ylistaro) socken.

Original på pergament, med vittnenas signet (FMS n:o 296 och 358!) i svenska riksarkivet. Arwidssons Handlingar V n:o 131.

Nådendal 12 juni 1512.

For alle dande mæn thette breff hender fforekoma kennis jach Cristine Larensdotter och fullelige tilstar mik haffue giffuit, vnt oc vplatit och met thesso mino breffue giffuer vnner och nw ginstan vplatir met myn elskelige hwsbondis Jop Jonssons samtycke, jaa och godwilia mit rætte arffua godz iii[½] carp land i aker och ther effter i eng, skog, fæmark, fisk vatn och alle andre tillagwr oc wtwægaa j vatho oc torro, alzinga vndantagno, liggiandis i Kyrw sokn i Lagdenby j Norbotn, Gudj til hedirs jomffrw Marie och sancte Birgitte clostre i Nadendall ffor myna siell, myna forældra oc allers thera jach æger at göt göra ffore, med swadana skeel, vilkor och forordh, at om myne nesta frender tæckis for:de jord aff for:de closter met fwll werd aterlösa, skolo the ther nesth wara. Jtem gör jac myndog oc fwlmectigen vppa myne vegna oc ödmyukelige bider hederlig man her Gregers Aruidi, kirke herre j for:de Kyrw sokn, for:de jord sielie och hwad han ther ffore kan ffaa renliffuee personer jnlykte j Nadendalls closter redelige framdelis til handh at senda. Tiil mere visse, vitnisbyrdh oc bætre forwarningh bider jach beskedilig oc wælfornumstig mæn borgmestere och radh j Nadendall om theris stadz incigle, tesligis erlig man Jæppe Pædersson, væpnere, om sit incigle, mæden jach ikke sielff incigle haffuer, viterlige henge vnder thetta breff, som scriffuit oc giffuit ær j Nadendall arom epter Gudz byrdh tusande fæmhundrade pa tolffte aret sancti Eskilli dag episcopi et martiris.


5623

Jöns Knutsson utfärdar 1512, den 29 december (5:te dag jul), ett lagmansdombrev av innehåll att en Jöns Wenni i Kilvakkala i Ikalis socken äger halva delen med en Per Thomasson och hans "skifteslagor", som förmentes bo i Pyytäniemi i samma socken.

Övre Satakunta härads dombok 1684, fol. 32.


5934

Knut Eriksson (Kurck), lagman i Österbotten, stadfäster ett jordbyte uti Ilmola socken.

Dombrevet ingår i en av lagmannen i Österbotten och Satakunta Jöns Knutsson vid ting med Kyro socken den 2 februari 1553 utställd vidimation, vilken uti avskrift från 1600-talet finns i Ilmola kyrkoarkiv. I vidimationen sägs att dombrevet då "af någon vanrykt fördärvadt var". Efter texten (som i avskriften efterföljes av en till densamma ej hörande anteckning om köpet av en bod) är anmärkt: "NB detta finns på pergament i Peldoniemi". Urkunden här avtryckt efter en av J. R. Aspelin tagen avskrift.

9 juli 1517.

Bekännes jag Knut Erichsson ifrån Lauko, lagman uti Österbotn och i Satagund, at then tid jag ting hult med allmogen [i Kyro sochen] i välboren mans närvaru Jörans Hanssons, höfwitzman på Korssholm, och i flere gode mäns närvaru anno efter Gudz börd mdxvij, torssdagen näst efter visitationis Mariae, tho kom för rätta Bent Larsson Ilmolan och gorde vitterligit å satte tinge, thet han hade köft af tenne eftermämde: först af Jons Talisoja för xv mark rede peningar både åker och äng ibidem och bytte med ben:de (= Bent) Olsson jord, så at ben:te (= Bent) Ohlsson gaf Bent Larsson et pund land och Bent Larsson gaf Bent Ohlsson ij karpland åker i Liuchtari åker, och till en förbättring xv öre peningar af Henrich Matsson i Lodlax ………


6021

Knut Eriksson (Kurck) utger 1520 ett lagmansdombrev rörande en tvist om jord i Hiiripelto by i Lillkyro socken.

Öster-Norrlands dombok 1650, fol. 167.


6350

Lagman Jöns Knutsson (Kurck) utger 1526 ett dombrev med anledning av en tvist om jord i Ventälä by i Storkyro socken.

Öster-Norrlands dombok 1650–52, fol. 569 v.


6482

Knut Eriksson (Kurck) utger 1529 ett lagmansdombrev angående fiskevattnet vid lilla Björnholmen i Storkyro socken.

Öster-Norrlands dombok 1640–1644, fol. 246 v.


6524

Kung Gustav befaller en ransakning om det intrång Kyrö sockenbor gör på fisket i Mustasaari socken.

K. Gustaf I:s registratur, VII, sid. 156.

(Stockholm 27 juli? 1530).

Wij etc. göre witterligit, att oss haffuer warith claghat huruledis en dell aff the bönder i Körw sokn i Norraboten fara mett wald och welle [i] theras fiska waten, somboo i Mostesåre soken, och haffua huarkin loff ther til aff them, som watnen til höra, eij heller göra ther tijonde fisk vtaff kyrkieherranom, som i samma Mostesåre sittiandis är, som sig aff rette til bör; huilkit, om så i sanningh finnes, bör jcke tilstadt bliffua. Therföre befale wij lagmannenom, häradzhöffdingenom och wor fogte i then landzende och huariom thera för sigh att the ther vm ransaka, och, huar thet så finnes, straffa ther offuer effter laghen, så att huariom och enom bliffuer sin rett beholden, bönderna sin fiskewaten frij och kyrkeherren sin tijonde som goda gambla sedwenia är i rikit, vtan så finnes att för:de Körwbönder mett nogra redeligha skäll eller priuilegier sigh therföre förswara kunna. Tess til wisse att så wår vilie och befalningh är lathe wij etc.


6563

Erik Fleming utger 1530 en lagmansdom i en tvist mellan Jämsä och Satakuntabor om deras rår och utmark bägge häraden emellan.

Ikalis härads dombok, tinget med Orivesi 23 sept. 1757.


6634

Uppgift på diverse avgifter till kyrka och prästerskap (delvis rörande Tavastland).

Anteckningarna, däruti handstilen syns härstamma från förra hälften av 1400-talet, ingå i ett kopiehäfte signerat K. 12 a, sid. 10–12, i Uppsala universitetsbibliotek och följa där omedelbart efter dem om prästarättigheten i Kyrö socken ävensom i Tavastland (Svartboken n:o 725). De finns tidigare tryckta i Porthans Chron., sid. 464.

Nebbeskatten soluitur pro tertia parte decimarum et foremark pro expensis collectorum. I Tawesteland äru twå preste krokar vdi en konungx krok och ther aff bör wthgöres effter kroken ett huit skin eller 1 öre pnr. Quando pater et filius insimul habitant in die natalis Domini, tunc non tenentur soluere nisi vnum mascot, sed quum ante separant se ab inuicem, soluere tenentur duo mascot. Parochiani nominati ad laborem ecclesiæ, si non veniunt, soluere debent iij oras et supplere labores denuo, sed si fuerit conquestum in placito, soluat 3 [mark] cum labore diei. Omne quod offertur sub missa curati est, sed illud quod ante uel post, diuidatur in duas partes inter ecclesiam et curatum. Pro sepultura in ecclesia cathedrali soluuntur x [mark], in ecclesia rurali lapidea v [mark], in lignea vero iij [mark] dabuut. Retter maskåtz karp är v fierdinger strukne eller een fr. och een retter landz karp, eller een strukin span. Item ubi habitauerat, qui moritur, illic sepultura detur; pro loco funeris uel cœmiterii iij oras curato.